Marie, 59, om att leva med inkontinens
”Som om det inte vore tillräckligt jobbigt att bara vara i klimakteriet”
Maries berättelse
”Att försöka hantera var svårt nog men när jag upptäckte att jag även började kissa på mig utan någon som helst förvarning så blev det en mardröm.
Jag försökte dricka mindre men detta ledde bara till uttorkning och huvudvärk. Sedan slutade jag delta i utflykter som varade längre än tio minuter, men detta gjorde att jag kände mig isolerad.
Det var i tjugoårsåldern, när jag just hade fött mitt första barn, som jag först märkte att jag ibland kissade på mig när jag nyste. Jag tillverkade hemgjorda bindor av toalettpapper och försökte ignorera problemet, tills det hände igen.
Jag hade hört att barnafödsel kunde ge upphov till ”en svag blåsa”. Musklerna tänjs ut och blir svagare men skulle kunna tränas för att återfå sin styrka. Så då började jag med en träningsrutin när jag gick på toaletten: jag stoppade strålen upprepade gånger medan jag kissade. Och jag gjorde även interna knipövningar. Under ett par månader bar jag vanliga sanitetsbindor och bytte binda cirka fyra gånger per dag. Det blev dyrt men jag kunde till slut återfå kontrollen.
Tre årtionden senare, när jag kom in i klimakteriet, kom problemen tillbaka. Den här gången hjälpte inte mina hemtillverkade lösningar. Inte ens sanitetsbindor gav ett tillräckligt bra skydd.
Jag försökte dra ner på vätskeintaget, men jag drabbades av uttorkning och huvudvärken kom tillbaka. Och eftersom jag var rädd för att det skulle uppstå ”olyckor” så slutade jag att besöka vänner under helgerna eller att äta ute, vilket ledde till att jag kände mig utesluten. Att kånka runt på rena underkläder, våtservetter, sanitetsbindor, luftfräschare och deodorant – plus att jag alltid bar mörka, säckiga kläder gjorde att det kändes som om jag skulle på en campingtripp när jag i själva verket bara skulle ut på lunch med vänner.
Efter 35 års äktenskap började jag till och med att sova i gästsängen! Till slut gick jag till min läkare.
Hon förklarade att klimakteriet kan orsaka och att det finns särskilda bindor som är utformade för urin. Dessa bindor kapslar in både läckage och lukt. Första gången jag köpte dem så var jag skeptisk: inte ens bindorna i maxistorlek hade fungerat och dessa var till och med mindre än dem. Men de fungerar faktiskt och jag känner mig mycket tryggare nu.
Jag skulle så klart helst leva utan urinläckage överhuvudtaget men nu behöver jag bara oroa mig över värmevallningarna, inte över de där pinsamma läckagen.”
